År 2017 handlade det inte längre om vad som var möjligt att bygga, utan om hur man hanterade och skalade den snabbt växande mängden JavaScript-kod och mikrotjänster som vi hade skapat.
När applikationer byggda med React och Redux växer, blir det svårt att hantera dataflödet utan tydliga regler. JavaScript var flexibelt, men riskfyllt i stora kodbaser och team.
Vi tog beslutet att standardisera på TypeScript för alla nya projekt. Genom att använda statisk typning i JavaScript skapades ett säkerhetsnät som eliminerade flera typer av buggar från att nå produktion. Detta ökade vår utvecklingshastighet, minskade antalet buggar och möjliggjorde enklare samarbete i team.
Efter att under en tid ha nyttjat Docker för att bygga och paketera våra mikrotjänster så började vi känna behovet av container-orkestrering. Vi utforskade olika lösningar och landade på Rancher internt för att hantera och skala vår containers. Det visade sig vara en bra erfarenhet som sedan landade oss nya projekt där vi fick jobba i Kubernetes både on-prem och i moln som AWS och Azure.
Vi använde oss också av ZEIT, som idag heter Vercel, som plattform och deras produkt NOW för deploy till molnet. Det började med stöd för Docker men utvecklades sakta och säkert till helt Serverless ovanpå AWS.
Denna mix av Kubernetes och Serverless gav oss den optimala kostnadseffektiviteten och skalbarheten oavsett vilka önskemål och krav vi stod inför.
Även om React var och förblir vårt förstahandsval, har vi alltid trott på rätt verktyg för rätt jobb. Detta gav oss flexibiliteten att välja det ramverk som passade bäst för kundens projekt. Vi började aktivt arbeta med Vue.js och dess SEO-optimerade ramverk Nuxt.js för projekt där kunder föredrog Vue-ekosystemet.
År 2017 handlade om att bygga de processer och strukturer som behövdes för att att stabilisera våra arbetsflöden. Det var till stor del tack vare detta som gjorde att våra applikationer inte bara fungerade, utan även kunde hanteras, testas och skalas.
